Varför…?

Hur kan det komma sig att en klen 12-årig Malmöpåg på Rosengård börjar brodera?

Svar: Jag vet inte.

Sanningen är att jag var ett kreativt barn. Jag satt och trummade på tomma 2-liters glassburkar, spelade in egenskrivna låtar och skickade till skivbolag.

Och blev förvånad när jag refuserades.

​

Jag skrev berättelser, böcker, skickade till förlag och blev ännu mer förvånad när ingen ville publicera.

​

Jag broderade. Men här var det inte tal om att skicka in eller försöka ställa ut. Inte förrän sisådär 45 år senare.

​

Mor broderade. Mormor likaså. Det var i den kontexten jag satte igång. Fyra bilder av ett träd i fyra olika årstider är det första verket, broderat i korsstygn.

Jag broderade kuddar i diamantstygn och mycket annat i långstygn.

Endast en tavla har jag gjort efter mönster, ett julmotiv.

​

För 20 år sedan återupptog jag broderiet. Sedan 2017 har jag gjort det på heltid.

Det krävs ingen kondition för att brodera. Men väl uthållighet. Du får en stund för dig själv. Som att springa långt. Det är du, stegen och asfalten.

Det är du, nålen och väven.

Du sitter öga mot öga med dig själv.

Tankarna släpps fria.

En tvåmilsrunda känns – och är – fruktansvärt lång. Men så börjar du springa… 

​

Väven är tom. Stygnen många och små. Det kan kännas oövervinnerligt. Men så börjar du… Och en bild växer fram.

Det gäller att inte tappa tråden…